1585-1651 Flemish Cornelis de Vos Gallery Flemish portrait and figure painter. He was a contemporary of Rubens, who sent many sitters to him. Although of the school of Rubens, Vos developed an individual style of portraiture in which cool grays predominate. His representations of children were particularly successful. An example of his many portraits is that of Abraham Grapheus (Antwerp). His brother, Paulus de Vos, c.1596?C1678, was an excellent painter of animals and hunting scenes. His paintings show the influence of his brother-in-law, Frans Snyders. His work is best seen in the museums of Madrid and St. Petersburg.   Related Paintings of Cornelis de Vos :. | Abraham Grapheus | Diogenes searches for a man | Diogenes searches for a man | Zelfportret van de kunstenaar en zijn familie | Family Portrait |
Related Artists:
Lucas van Valckenborch
Flemish Northern Renaissance Painter, 1530-1597
Antonio Carnicero
Spanish Rococo Era Painter, ca.1748-1814 was a Spanish painter of the Neoclassic style. Born in Salamanca and died in Madrid. He was trained with his father, Alejandro Carnicero, a sculptor. He then traveled to Rome and returned to be named chamber painter for King Charles III of Spain. He also worked as an engraveor.
j. h. scheffel
Wismar 1690 - Västerås 1786 J.H. Scheffel kom från en borgasläkt i Wismar, en nordtysk stad som på 1600-talets införlivats med Sverige. Om Scheffels läroår vet man ingenting utöver uppgiften i en gammal biografi att han studerade till målare i Berlin, Paris och Brabant. Scheffel dök upp i Stockholm år 1723. Uppenbarligen samarbetade han först med David von Krafft. Efter dennes död 1724 grundade Scheffel, då redan fullärd porträttör, sin egen atelj??. Ett av de första uppdragen, porträttet av borgmästare Bergstedts unga dotter, ledde till ett lyckligt och av en riklig hemgift åtföljt äktenskap med fröken Bergstedt. Scheffel samlade redan tidigt kring sig en trogen kundkrets bland adeln och det förmögna borgarskapet. Han behöll sin framgångsrika position från 1720-talet till 1760-talet. Någon ledande hovmålare eller mest gynnad societetsmålare i Stockholm var Scheffel aldrig. Hans stadiga popularitet som pålitlig och kompetent porträttmålare rubbades emellertid inte av modets växlingar, ty han hade förmågan att smidigt följa de nya strömningarna utan att pruta på sin karga och förnuftiga konstnärliga egenart. Scheffels porträtt visar sällan prov på pretentiösa barockgester eller affekterad romantisk tillgjordhet. Hans personåtergivning var utfunderad och konstaterande. I hans digra produktion ingår stela rutinarbeten, men i bästa fall är hans målningar karaktärsstudier som bygger på en stark vision. Hans målningsteknik var kompetent men anspråkslös: i helheten fäster man uppmärksamhet vid mänskobilden, inte vid utförandet. När Scheffel i 75-årsåldern som pensionerad drog sig tillbaka för att tillbringa tiden med sin familj var han en rask och förmögen gammal herre. Han uppnådde den för tiden ovanligt höga åldern av 91 år, enligt dottersonen till följd av sitt glada och jämna humör, sina ordentliga levnadsvanor och en till åldern anpassad flit och motion .